Diagnosfeber – vem har inte ADHD eller autism?

För samtidigt som det kan innebära begränsningar för den enskilda individen, så kan det medföra en rad rättigheter som man inte har tillgång till utan en diagnos. Sveriges Radio P1 Kropp & Själ

– För individen är diagnosen viktig som en förklaringsmodell för att förstå sig själv, säger Lotta Borg Skoglund, forskare och överläkare i psykiatri.

Hon tror att vi om 20 år inte längre kommer att ha några diagnoser – eller att vi har många fler, men att de har undergrupper. Hon fortsätter och säger:

– Vi får så många diagnoser som vi förtjänar.

Men ökningen av NPF är inget nytt, utan har varit konstant sedan diagnoserna kom på 90-talet, menar Björn Hejlskov, författare och psykolog. I och med den förändrade skolan så fick allt fler elever problem med att uppnå kraven.

– Kraven på att elever ska ansvara för sin egen inlärning ökade och de som inte klarade det fick adhd-diagnoser. Men elevernas svårigheter har dock inte ändrats, utan det ökade antalet diagnoser är ett resultat av en ändrad skola, säger han.

Samtidigt som det talas om en överdiagnosticering, så hamnar många mellan stolarna. Det finns grupper som snarare underdiagnosticeras, och bland de hittar vi ofta flickor och kvinnor. Kulturjournalisten Clara Törnvall, författare till boken Autisterna – kvinnor på spektrat, tillhör de som fått diagnosen autism i vuxen ålder och för henne har det varit avgörande i att kunna förstå sig själv.

Gäster i programmet: Clara Törnvall, kulturjournalist och författare. Bo Hejlskov, författare och psykolog. Lotta Borg Skoglund, forskare, författare och överläkare i psykiatri.

Lyssna på programmet

Programledare: Ulrika Hjalmarson Neideman.

Producent: Shang Imam.

‍

‍

‍