ADHD-symtom och samsjuklighet
Samsjuklighet vid ADHD innebär att ett barn eller en vuxen inte bara uppfyller kriterierna och symtomen för ADHD, utan även har symtom som indikerar en eller flera andra psykiatriska tillstånd, som till exempel olika ångesttillstånd (social ångest, generaliserad ångest (GAD), eller Tvångssyndrom (OCD), depression, bipolär sjukdom eller substansbrukssyndrom (missbruk, riskbruk eller beroende av alkohol, droger eller spel).
Det är vanligt att symtomen från olika former av samsjuklighet påverkar varandra. Detta gör att ADHD med samsjuklighet kan vara svårare att upptäcka. Det kan också försvåra hantering och behandling av tillståndet.
Varför är det viktigt att förstå samsjuklighet vid ADHD-symtom?
Vid ADHD är samsjuklighet dessvärre oftare regel än undantag. Det gäller både för barn och vuxna och är en viktig aspekt att ta med i beräkningen både vid utredning och behandling av ADHD. Samsjuklighet kan ofta förvärra den totala symtombilden, försvåra utredningen, komplicera behandlingen och leda till att ADHD både över- och underdiagnostiseras liksom att ADHD-symtom både över- och underbehandlas.
Det är viktigt att så tidigt som möjligt identifiera samsjuklighet vid ADHD för att kunna sätta in rätt insatser och behandlingar. Men precis som vid andra psykiska diagnoser är det viktigt att insatserna inte bara är tidiga, utan att de också är rätt. Det är alltså viktigt med noggrann diagnostik för att stöd, insatser och behandling ska bli korrekt anpassade till varje persons unika funktionskarta, ADHD-symtom och samsjuklighetssituation. Därför behöver en ADHD-utredning alltid innehålla en noggrann kartläggning av andra diagnoser som kan bidra till eller kanske helt förklara det som vid en första anblick verkar vara ADHD-symtom. Detta kallas för en differentialdiagnostisk bedömning och görs av läkaren i utredningsteamet. Om samsjuklighet förbises kan det leda till onödigt lidande och ineffektiva eller felriktade behandlingar.
Symtom på samsjuklighet vid ADHD
Här har vi listat den vanligaste samsjukligheten vid ADHD:
Ångest och depression: Olika former av ångest och depression är de vanligaste psykiska symtomen och diagnoserna vid ADHD. Det beror dels på att det finns gemensamma riskfaktorer, dels på att de svårigheter och misslyckanden som ADHD-symtom kan leda till också kan skapa låg självkänsla och nedstämdhet.
Läs mer om att ha ADHD och ångest här eller om att ha ADHD och depression här
Missbruk och beroende: Att leva med ADHD handlar om att leva med en högre risk för att drabbas av riskbruk, skadligt bruk eller beroende av alkohol, droger och spel. Många med ADHD beskriver att de får problem genom att de försöker använda substanser eller spel som en form av självmedicinering. Det är dock viktigt att komma ihåg att de flesta med ADHD aldrig kommer att drabbas av beroende eller utveckla missbruk.
Du kan läsa mer om hur ADHD och beroende samspelar här
Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS): Trots att känslomässig instabilitet inte ingår i de diagnostiska ADHD-symtomen är känslomässig impulsivitet och humörsvängningar mer regel än undantag vid ADHD. Idag vet vi dessutom från svenska studier att EIPS och ADHD delar gemensamma ärftliga faktorer och att man därför har högre risk att också ha EIPS när man lever med ADHD.
Texten är skriven av Lotta Borg Skoglund MD PhD
Medicinskt Ledningsansvarig SMART Psykiatri
Specialist i Psykiatri och Allmänmedicin
Docent i Psykiatri
Texten är granskad av Martin Hammarström
VD SMART Psykiatri
Texten är faktagranskad av Martina Nelson
Verksamhetschef och Vice VD SMART Psykiatri
Legitimerad psykolog och specialist i neuropsykologi