ADHD hos flickor och tjejer
Forskning visar att flickor och tjejer med ADHD har mindre utagerande ADHD-symtom. Det är en av orsakerna till att de får sina ADHD-diagnoser flera år senare än pojkarna. Trots detta finns de här tjejerna och ofta får de trampa på utan att någon ser deras lidande. De kämpar både socialt och akademiskt, håller ihop sig i skolan men exploderar hemma.
Att upptäcka flickor och tjejer med ADHD i tid
Det är nog fortfarande så på många håll att de allra flesta tänker på en stökig kille när ADHD kommer på tal. Och det är ju på ett vis inte så konstigt, eftersom pojkars mer utåtagerande beteende hörs och syns på sätt som är svårare att missa. Men ett så ensidigt fokus på vad ADHD är och inte är gör att flickors och kvinnors svårigheter och specifika behov hamnar i skymundan. Men flickorna och tjejerna med ADHD finns där, men tjejers ADHD-symtom kan yttra sig på andra sätt. Vi vet inte allt om orsakerna bakom detta men sannolikt handlar det om både att omgivningen har hårdare krav på flickors sociala kompetens och på biologiska orsaker som flickor och kvinnors hormoner.
ADHD hos flickor och tjejer upptäcks ofta senare än hos pojkar, och det innebär onödigt lidande och kan i vissa fall få allvarliga konsekvenser för dem. Att som tjej känna sig annorlunda och ständigt behöva maskera för att passa in och kompensera för att hantera sina utmaningar dränerar tjejerna på energi. Resultatet av att hålla ihop sig under skolan kan bli känslomässiga utbrott hemma istället, och det skadar inte bara flickornas och tjejernas självkänsla utan även föräldrar och syskon.
När de små tjejerna med ADHD växer upp och kommer i puberteten, en del av livet som innebär allt ifrån biologiska, till sociala och existentiella funderingar, är det inte ovanligt att de dyker upp på vår radar i skolan, elevhälsan eller på ungdomsmottagningarna. Plötsligt är det som om de är synliga för oss alla! Men fortfarande är ADHD-tjejernas symtom svåra för oss att förstå. De söker kanske för depression, ångest, ätstörningar, självskadebeteende eller sexuella riskbeteenden. I värsta fall för att de har blivit utsatta och traumatiserade. Inte sällan missas deras ADHD-symtom igen när tjejernas ADHD-relaterade svårigheter tolkas som tecken på trauma, mobbning, depression eller sociala svårigheter.
Rejection Sensitivity Dysporia RSD
Hur hänger ADHD och RSD ihop?
Många flickor och tjejer med ADHD är känsliga för kritik och har lätt att känna att andra avvisar eller undviker dem. Forskning visar också att flickor och tjejer med ADHD ofta har svårt i sociala sammanhang och oftare än andra tjejer blir utsatta för mobbning.
Det är inte svårt att föreställa sig att många av de svårigheter som är vanliga vid ADHD, som känsloreglering och impulskontroll kan leda till att man kan få svårt i sociala relationer och har dåliga erfarenheter med sig i bagaget.
Begreppet Rejection Sensitivity Dysphoria (RSD) myntades av Dr Russell Barkley för många år sedan, och beskriver det som många barn och vuxna med ADHD upplever. Nämligen en intensiv, smärtsam reaktion när de känner sig kritiserade, får negativ uppmärksamhet eller känner sig orättvist behandlade. RSD är ingen formell diagnos, och inte heller unikt för ADHD men det många flickor och tjejer med ADHD upplever att beskrivningen av RSD passar väl in på dem.
När man lider av RSD känner man sig lätt överväldigad och "kidnappad" av känslor av ensamhet, utsatthet, sorg, skam, frustration och ilska även om situationen har uppstått helt oavsiktligt eller uppfattas som en "liten sak" av andra. Eftersom reaktionerna är så starka och ofta uppfattas som överdrivna är risken att andra drar sig undan och börja undvika den som är drabbad av RSD. Resultatet blir en dyster självuppfyllande profetia där rädslan för att inte få vara med, att inte vara accepterad och omtyckt blir verklighet.
För flickor och tjejer med ADHD är det ofta en viktig del i ADHD-behandlingen att få hjälp att förstå och kontrollera sina starka känslor.
Maskering
Maskering är något som tjejer med ADHD ofta hamnar i och som innebär att de medvetet eller omedvetet försöker dölja sina ADHD-symtom, beteenden och egenskaper för att smälta in. Detta kan handla om att hålla tillbaka sin yviga och spralliga personlighet, att försöka efterlikna andra, att kopiera sociala signaler, tvinga sig själv till ögon- eller kroppskontakt. Även om maskering till en viss gräns kan vara en viktig skyddsstrategi för att inte utmärka sig negativt kan det vara utmattande och leda till ökad stress, ångest och en känsla av att man inte längre vet eller förstår vem man verkligen är och vad man behöver.
Hormoner hos flickor och tjejer med ADHD
Under åren innan puberteten är det egentligen inte så stor skillnad på flickor och pojkar utifrån ett hormonperspektiv. Det är först när puberteten närmar sig och östrogen börjar stiga hos flickorna och tjejerna och testosteronet hos pojkarna och killarna som de biologiska könsskillnaderna gör sig påminda.
Tjejer med ADHD i puberteten
De flesta tjejer får sin första mens någon gång mellan 12 och 14 års ålder, men det är fortfarande helt normalt att få den någon gång mellan 9 och 16 års ålder. Ofta är detta ärftligt, så vill du veta när din dotter kommer att få sin mens ska du försöka komma ihåg när du fick din.
Första ägglossningen kommer när östrogennivåerna har nått en viss nivå. Även om ägglossning och menstruation biologiskt sett är ett tecken på att en flicka blir en kvinna och därmed "vuxen" är det nog inte så många av oss som skulle tycka att en 12-årig flicka som får sin första mens är något annat än ett barn. Så är det ju även juridiskt och psykologiskt.
Pubertet och ADHD lika med problem?
För tjejer i tonåren kommer hormonnivåerna att svänga flera gånger i månaden. Det påverkar förstås inte bara kroppen utan även hjärnan. Många flickor och tjejer med ADHD, ADD och autism upplever att hormoner påverkar dem mer än tjejer utan diagnos. Dessutom händer allt det här när kroppen förändras, något som ofta kan vara mer stressande för flickor och tjejer med NPF som tycker att det är jobbigt med förändring och som strävar efter att “vara som alla andra”.
Så är du mamma till en tonåring med ADHD, var förberedd, läs från säkra och bra källor, prata med din dotter och försök att upptäcka mönstren tillsammans. Vill hon inte prata just nu, pressa aldrig på utan se till att ha din dörr öppen om och när hon är redo!