Graviditet och NPF

I en serie blogginlägg får vi ta del av tre viktiga berättelser om graviditet, föräldraskap och NPF. I första krönikan möter vi Lotta Borg Skoglund, läkare på SMART.

Om betydelsen av samverkan och ett anpassat bemötande för gravida med NPF. Och om vikten av kunskap och förståelse.

Några av de mest hjärtskärande samtal jag har med mina patienter handlar om en lika stark längtan som rädsla för att bli förälder. Man tror kanske inte att man kommer klara av det, att man har nog med att ta hand om sig själv. Eller så handlar det om en rädsla för hur man ska bli bemött av omgivningen och vården. Kommer någon att förstå? Kommer någon att kunna stötta på rätt sätt? Kommer andra att tycka att jag inte duger som förälder? I slutändan kommer lyckligtvis många kvinnor, med och utan NPF, att skaffa barn någon gång i livet. Och jag har dagligen förmånen att få följa hur bra det går. Att det, oavsett om man har NPF eller inte, samtidigt är alldeles underbart och totalt hopplöst, energiskapande och utmattande, livgivande och dränerande att bli förälder. Föräldraskapet kan få dig att växa som människa och klara av saker du aldrig trodde om dig själv samtidigt som du i perioder känner starkt självtvivel och undrar varför ingen förklarat för dig att det är omöjlighet att vara den perfekta föräldern du fantiserat om.

Vi vet från forskningen att föräldrar med NPF ofta upplever en stark föräldrarelaterad stress. Den kommer inifrån dem själva men även i form av synpunkter och kritik från (en oftast) välmenande omgivning. I takt med att vi förstår utmaningarna med NPF och föräldraskap utvecklas idag allt bättre stöd för föräldrar med egen diagnos.

Något som vi däremot inte talar lika mycket om är utmaningarna på vägen fram till föräldraskapet. För kvinnor med adhd och autism kan graviditeten vara en enorm prövning. Något många kan vara helt oförberedda på. För att vara gravid är väl den mest naturligaste saken i världen, eller hur? Det är väl bara nio månader som kvinnor är satta på den här jorden för att leverera? Eller?

Nja, faktum är att detta ”naturliga undantagstillstånd” påverkar vår inre hormonella balans och vårt psykiska mående på väldigt många olika sätt. Och det kan se helt olika ut för olika kvinnor. Om vi bara tittar på det rent biologiska kommer den växande moderkakan producera hormoner som påverkar alla andra organ i kroppen. Ett exempel är binjurarna och sköldkörteln som svarar med att förändra sin produktion av ämnesomsättnings- och stresshormoner. I början av graviditeten förändras hormonnivåerna mycket på kort tid och många kvinnor upplever sig tröttare och mer känslomässigt instabila än vanligt. I takt med att graviditeten fortskrider, stiger östrogennivåerna och många kvinnor kan då känna att de mår och fungerar bättre igen. Men om man som en del i sin NPF-diagnos har svårt med kroppsuppfattning, är obekväm inför förändringar och ovisshet eller känslig för hormonella svängningar, kan hela graviditeten vara en prövning.

Även den första tiden med ett barn kan bli oväntat tuff för nyblivna föräldrar. Kanske har man föreställt sig ett lyckoskimrande undantagstillstånd, men finner sig istället i en förvirrad och skrämmande ovisshet. För någon som har en NPF-diagnos och även i vanliga fall har lätt att få problem med sömnen kan den första tiden med ett litet barn som kräver ens omsorg även nattetid bli en extra utmaning. Det är inte ovanligt att kvinnor kan bli nedstämda tiden efter en graviditet och förlossning. Skammen och skuldkänslorna kring dessa förbjudna känslor är extra tunga och man vågar kanske inte sträcka ut handen och berätta hur man känner. Av rädsla för att inte blir förstådd eller för att anses som en otillräcklig förälder. Så kan vi bara inte ha det!

Det går aldrig att i förväg säga hur en enskild kvinna kommer att reagera eller må till följd av en graviditet eller hur hon kommer att uppleva eller tänka inför förlossning och spädbarnstid. Men vi kan ju alltid fråga! Det är därför jag och SMART Psykiatri är så glada och stolta över möjligheten att få bidra med ett NPF-perspektiv till all personal på BB Stockholm vid Danderyds sjukhus. Under en serie föreläsningar vid BB Stockholms ordinarie morgonmöten fick jag möjlighet att utbyta erfarenheter och tankar om hur vi tillsammans, på bästa sätt, kan möte en stor grupp av kvinnor som, om vi inte ser deras NPF, med stor sannolikhet kommer att uppleva graviditet, förlossning och spädbarnstid som särskilt prövande.

Vi har redan börjat få höra om de kvinnor som genom BB Stockholm fått detta ”NPF-anpassade bemötande" och hur viktigt det har varit för dem. För att leva nio månader i ett konstant föränderligt tillstånd, men växande oro för hur man ska klara av sin nya, och viktiga roll i livet är påfrestande på vem som helst. Om man dessutom känner sig obekväm i sin växande kropp, oroar sig för smärtor vid förlossningen, vet med sig att man har svårt att få ihop livet bara för sig och valt att avbryta sin adhd-medicinering är det inte konstigt om det är befriande att bli bemött av någon som har grundläggande kunskap och förståelse för ens utsatthet. Många föräldrar hör nu av sig och berättar om hur tacksamma de är för bemötandet från personalen på BB Stockholm. Även personalen har återkopplat och beskriver att de nu får möjligheten till bättre möten och säkarer och mer kontrollerade förlossningssituationer.

Det fina i kråksången är att det inte behövs några stora förändringar eller nya investeringar i vården eller vårt sätt att arbeta. Det behövs bara att kunskap får möjlighet att flytta sig från ett stuprör i sjukvården till ett annat. Och tillbaka igen. Det kostade bara 45 minuters föreläsning för alla i personalen och att vi fortsätter att hålla kontakten och berätta för varandra vad som fungerar och när vi stöter på patrull. Det här tvärprofessionella samarbetet har varit ett av de mest givande jag haft förmånen att få vara en del i. När jag läser Malins och Charlottas berättelser (som vi får ta del av i två kommande blogginlägg) vet jag att det har gjort nytta på riktigt. En nytta som förhoppningsvis inte stannar vid den enskilda kvinnans upplevelse i förlossningsrummet utan som kan fortplanta sig i form av bättre förutsättningar för en trygg anknytning mellan barn och föräldrar, tryggare och mer tillfredsställ vårdpersonal och fler välfungerande och lyckliga NPF-familjer.

//Lotta

I kommande gästkrönika möter vi Malin Thorsell, gynekolog och förlossningsläkare som i sitt arbete träffar gravida med NPF. Bloggen gästas även av Charlotte och vi får ta del av hennes starka berättelse. Charlotte lever med diagnos och beskriver vad som har varit hjälpsamt för henne under en stökig graviditet.