ADHD PÅ JOBBET

Att med enkla medel minska sjukskrivningar, psykisk ohälsa & diskriminering

Det syns inte alltid utanpå. Kanske är det ingen på jobbet som vet. Möjligen är chefen helt omedveten om hur hårt du kämpar eller hur mycket det krävs av dig för att kunna prestera och ta dig igenom en hel arbetsdag. För dig är det kanske helt otänkbart att berätta om din adhd för dina kollegor och chefer. Du är rädd för att bli diskriminerad eller ifrågasatt med kommenterar som ”har DU verkligen adhd?  du som är så strukturerad och organiserad”. Många av de personer med adhd som jag möter är vilsna inför att de mår och fungerar som de gör på jobbet. De hittar inte balans mellan arbetsliv, fritid och familjeliv. Det är sorgligt att se hur okunskap, stigma och fördomar sätter käppar i hjulet för många med NPF-diagnos i arbetslivet. Det vill jag ändra på!

Full av energi ena veckan för att nästa vecka vara helt dränerad och inte orka någonting alls. Levererar på topp på timmarna före lunch, för att sedan känna dig som en urvriden trasa när klockan slår 15.00. Stört omöjligt att ta in information om sådant som inte intresserar dig. Tar varje ny arbetsplats med storm, för att sedan tappa fart, hamna efter, skjuta upp och missa deadlines. Med den här problembilden är det kanske inte konstigt att det finns brister i bemötandet av personer med adhd på arbetsplatsen. Det handlar ju inte alltid om att man inte levererar, utan ännu mer om priset av att kunna leverera. Många av problemen blir bara synliga om man tittar över längre tidsperioder, vilket kan vara svårt för såväl personen i fråga som medarbetare. Sen finner vi ytterligare en utmaning i den seglivade illusionen att alla med adhd har snarlika problemområden. Men vuxna personer, som levt med sin diagnos under decennier, utvecklar helt unika strategier för att klara av tillvaron, och de problem som sedan kvarstår kan skilja sig mycket mellan individer. Det finns alltså ingen syndabock i sammanhanget, men om det nu skulle finnas en sådan, skulle det väl kanske vara den generella bristen på kunskap i ämnet.

Idag vet vi att omkring 2 - 3 av 100 alla vuxna har så stora svårigheter att reglera motivation, energi och aktivitetsnivå, impulser, fokus och uppmärksamhet, att de uppfyller kriterierna för adhd. Och idag förstår vi bättre än någonsin tidigare vad som blir så svårt i vardagen för dem som har ADHD, och hur det kan se ut i praktiken. Samtidigt saknas det fortfarande mycket kunskap om hur adhd tar sig uttryck hos vuxna i arbetslivet, vilket såklart blir en enorm utmaning när de flesta vuxna tillbringar 8 timmar, fem dagar i veckan på jobbet. Många tänker nog fortfarande på bråkiga killar i skolan när ADHD diskuteras. Men barn med adhd växer upp och blir vuxna och ska förhoppningsvis kliva in på arbetsmarknaden. Samtidigt vet vi att symtom ofta förändras över tid och kan ta sig olika uttryck hos samma person i barndomen och i vuxen ålder. Sammanhanget, alltså skolan, arbetsplatsen eller det stöd man får från omgivningen i kombination med personens egna strategier och resurser kommer ha stor betydelse för hur det går i livet för den som kämpar med adhd.

”Jag tror inte att det är någon på jobbet som förstår hur hårt jag kämpar. Eller vad det kostar för mig att få ihop allt och vara så här strukturerad och organiserad.”

Vi har alla olika lätt att motivera oss till sådant som inte är direkt lustfyllt, koncentrera oss längre stunder och skifta fokus. Vid adhd är detta särskilt svårt. Men egentligen säger adhd-diagnosen inte så mycket om hur det blir för den enskilda medarbetaren. Ett första steg är att förstå mer om underliggande svårigheter vid adhd och vilka problem de orsakar i personens vardag. Många berättar att de har svårt att reglera sin energi och aktivitetsnivå vilket inte sällan leder till att man fungerar på en ojämn nivå, har svårt att komma i gång eller att bli klar med sådant man vet att man borde göra. En del har stora svårigheter att överblicka vilket gör det svårt att prioritera mellan arbetsuppgifter, det vill säga att ställa sig själv frågan ”vad är viktigt?”, och svara på den. Det är långt ifrån en självklarhet för dessa personer att kunna avgränsa hur mycket eller lite tid man ska lägga på olika saker. Risken är stor att man då går runt med en olustig känsla av osäkerhet: har jag gjort tillräckligt? Har jag glömt något? Den här osäkerheten kan i längden leda till ackumulerad stress, vilket förmodligen är en av anledningarna till att ”man tar varje ny arbetsplats med storm, för att sedan tappa fart”. Återigen, det är ofta ett långsiktigt perspektiv som krävs för att få fatt i de problem som uppstår på arbetsplatsen. Många har också svårt att filtrera intryck så som ljud, ljus eller saker som händer runtomkring vilket gör att man lätt distraheras, blir trött eller känner sig bombarderad av allt i miljön och bara vill fly undan.

”Du skulle kunna ge mig 1000 år att bli klar med en arbetsuppgift, och jag kommer ändå göra klart den kvällen före”.

Det är otroligt smärtsamt att höra personer berätta om hur de utestängs från vissa yrken, inte blir erbjudna ett visst jobb eller till och med uppmanas att inte berätta om sin ADHD under anställningsintervjuer. Diskriminering deluxe alltså. Det borde vara självklart att kunna berätta! Men jag har förstås full respekt för att man väljer att låta bli eftersom delar av vår moderna arbetsmarknad inte har kommit så långt än. Min förhoppning är att vi en dag ska nå dit. Faktum är att arbetsgivare, enligt diskrimineringslagen, ska arbeta aktivt och förebyggande mot diskriminering och i Kap 3 Aktiva åtgärder 1 § ingår funktionsnedsättning precis som kön, sexuell läggning och ålder. Lag (2016:828) (Diskrimineringsombudsmannen, 2022b).

Så vad är det personer med adhd behöver på jobbet? Självklart kan det variera och beror på personens behov. De allra flesta av oss mår och fungerar bra av ett tydligt ledarskap, god struktur, uttalade förväntningar och mål samt regelbunden återkoppling från sina chefer. Men för personer med adhd kan just detta vara den stora skillnaden mellan att få lyckas och nyttja sin fulla potential eller att krascha på arbetet. Vi människor är ju olika, har våra unika styrkor och sårbara sidor och det är min stora övertygelse att det finns en poäng med det. På så sätt kan vi komplettera varandra i en arbetsgrupp. Hur bra eller utmanande blir det egentligen om ett pussel har bitar som är exakt likadana? Får man ens ihop pusslet till en helhet då?

Det har blivit allt tydligare för mig att arbetsgivare, ledare och HR-personal känner sig osäkra på hur de bäst ska stötta och hjälpa medarbetare med adhd. Samtidigt har arbetsgivare ett ansvar att se till att alla medarbetare klarar av sina arbetsuppgifter och mår bra på jobbet. Vid behov, och så långt det är möjligt, ska arbetet anpassas utifrån personens unika förutsättningar. Som chef eller ledare brukar det vara viktigt att visa en öppenhet för att vi alla har starka och svagare sidor. Ingen kan faktiskt allt – eller? För i bästa fall kan en sådan öppenhet göra att alla medarbetare vågar berätta om det som är svårt. Jag menar att det ofta är första steget mot att utforma en arbetsmiljö som är hållbar på riktigt – för alla.

Här följer några konkreta tips och råd till chefen:
1. Börja med att skapa ett öppet och accepterande arbetsklimat som signalerar värdet av att vi alla är människor– med eller utan diagnos. (I bästa fall kan du föregå med gott exempel och berätta om vad du själv tycker är svårt eller har lättare för. Det är en illusion att alla kan allt!).
2. Kartlägg den individuella adhd-profilen och gör dig nyfiken på medarbetarens unika styrkor och sårbara sidor.
3. Var tydlig med ramar, förväntningar och sätt upp konkreta delmål och mål som är lätta att följa upp.
4. Värna flexibilitet! Reflektera öven när på dagen en viss arbetsuppgift ska genomföras. Kanske är det okej med flextid om arbetet tillåter?
5. Planera in regelbunden uppföljning och avstämning (sätt alltid en tydlig agenda för vad uppföljningen ska handla om).

‍

Några tips till mig som har adhd då?
Jag brukar tala om självmedledarskap där ”med” står för samarbetet mellan dig och din chef.  Ni kartlägger tillsammans vilka förutsättningar som passar just dig bäst. Försök att ta reda på:

1. Vad motiverar och engagerar mig på riktigt? Vilka är mina inre drivkrafter?
2. Under vilka förutsättningar fungerar jag som bäst?
3. Vad har jag lätt för och vad är betydligt svårare?
4. Vad ger respektive tar energi för mig på jobbet? Finns det en jämn balans mellan energi-uttag och insättning av energi på kontot?

Det jag särskilt vill lyfta fram är att adhd, med rätt kunskap inte behöver vara ett hinder i arbetslivet. Adhd är ingen sjukdom och inte heller en superkraft, utan bara ett annat sätt att fungera. Självklart finns det en massa framgångsrika personer med ADHD som genom en djup självkännedom och rätt anpassningar kan fungera fantastiskt bra och är enormt värdefulla medarbetare - som ingen chef eller ledare vill förlora. Jag tror att vi med rätt enkla medel kan minska sjukskrivningar, psykisk ohälsa, och motverka den diskriminering som sker när en del personer utestängs från vissa yrken. För med rätt anpassningar är det möjligt att fungera bra, inte bara prestera bra. Och med rätt kunskap och förståelse kan vi alla bidra till ett mer inkluderande och hållbart arbetsliv.

Läs gärna mer i min och Lottas bok adhd på jobbet som är skriven utifrån berättelser av vuxna personer med adhd som har berättat om sina erfarenheter i arbetslivet. De bjuder också på sina egna bästa tips som de vill dela med sig av till andra. Vi sprider kunskap om hur hjärnan fungerar vid adhd, ger konkreta råd utifrån forskning och delar med oss av strategier att ta till – både som chef, ledare och arbetstagare. Läs och kommentera! Vi är oerhört tacksamma för alla som kan ta sig tid att skriva en lite kommentar eller mini-recension på de sidor där ni köpt eller laddat ner boken. Det är din unika erfarenhet som har gjort det möjligt för oss att skriva boken från första början – den är ovärderlig!

Med värme, Martina

‍